Innan jag brakar loss med mina reflektioner från idag så vill ja bara "betona" att jag generaliserar och ser det ur min personliga synvinkel, det är ingen påstådd sanning...
Förr så hette det ju så här : "En Svensk Tiger" jag skulle snarare vilja kalla svensken för en blyg, osocial, butter buffel! varför?
1. Ett leende eller ett skratt! hallå? de e ju snart midsommar... vart är livsglädjen i alla stressade själar i detta land?
2. Om man bli tilltalad "en fråga" så kan man väl vara så snäll att åtminstone säga "jag vet inte".. eller nått istället för att köra strutsen och försöka låtsas som att det måste vara någon annan han frågade...
3. Måste alla se ut som att de är på begravning bara för att man handlar mat och står i kö? Ingen vågar dessutom prata med någon man inte känner... det kan ju vara farligt eller obehagligt....!
4. Om man blir knuffad, trampad os.v så förvänta dig inte en ursäkt... utan förvänta dig att den som gjorde det går vidare och låtsas som om det regnar...
Listan skulle kunna göras längre och inget av ovanstående beteende har jag upplevt de senaste 9mån i Chile, tvärtom. Där kan det visserligen vara fattigt och inte så lyxigt på sina håll osv men folk lever... och de vågar prata med varandra och de är hövliga och har lätt till skratt.
De måste vara kulturellt och klimatiskt betingat jag ser inget annat, värmen och salsan få folk att slappna av och de har roligare trots att de egentligen borde gråta blod om de nu vart svenskar med det svenska tungsinnet!
/Helge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar