Tala med bönder på bönders vis...

Snart har jag spenderat en vecka här uppe i mina hemtrakter och jag har insett hur viktigt det är att "tala med bönder på bönders vis" samt att man ska vårda sina vänner och glömma (ignorera) sina ovänner...

Sitt ursprung kommer man aldrig ifrån, en gång Lulebo alltid Lulebo (fast jag egentligen är född och uppvuxen i Gammelstad ca 10km väst om centrala Luleå) så är det väldigt speciellt varje gång att besöka sin släkt som bor kvar och umgås med de vänner man har kvar efter 26 års exil som Norrlänning.

Nu menar jag inte att är förmer än någon annan häruppe när jag pratar om ordspråket prata med bönder... men det jag menar är att jag som bott i Göteborg sedan april 1986 (med två utflykter på mer än 7 månader i sträck till Maastricht Holland och Santiago, Chile) har lite andra "linser" på mig än en som bott häruppe hela sitt liv. Jag måste vara försiktig och inte schablonisera för mycket och väga mina ord på guldvåg när jag "reflekterar" över skillnader i sätt att leva och uppföra sig som blir mer uppenbara ju längre man bor utanför sina hemtrakter.Annars riskerar jag att uppfattas som en dryg besserwisser som försöker spela världsvan och som ser ned på mina forna "bundsförvanter".

Jag inser också för varje gång jag är häruppe att man mer och mer hittar tid till de som betyder något i ens liv och försöker vårda de relationerna och inte ens tänker på de andra som fanns "i ens värld" förr och som man försökte hinna med och träffa (fast det inte fanns tid) när man var upp förr om åren när jag var yngre. Man blir klokare ju äldre man blir sägs det, jag börjar förstå detta nu...

Idag är min och Felicias dag med mamma/farmor och även pappa/farfar för all del på kyrkogården i Gammelstad. Min mamma gick bort på juldagen 2010 när jag befann mig vid havet (El Quisco) i Chile och firade jul med min familj där. Jag kunde aldrig närvara vid begravningen och idag ska mamma (och pappa) få blommor till sin grav. Felicia hann träffa mamma innan hon gick bortmen farfar som gick bort november 1997 har hon bara sett på foton.

Nu så ska jag börja packa för idag klockan 16.32 så går tåget söderut mot Götet och idag ska jag njuta av min sista dag häruppe tillsammans med min underbara dotter och mina föräldrar.

/Helge